4.
Då de kommo till Njædels gård, följde åldermannen med in. Huset var tomt och dörrarne öppna, katten gick omkring och jamade.
Njædel stökade omkring, utan att säga ett ord, och letade rätt på någonting att äta. Åldermannen satt en stund och såg på den otympliga, stora figuren, som gick och sysslade så tafatt med de ovana småsakerna.
»Hör du, Njædel,» sade han slutligen, »jag tror du får lof att skaffa dig en ny piga.»
»Nej!» ropade Njædel och stampade i golfvet, så det dånade.
»Nå nå, ät inte opp mig för det,» svarade åldermannen.
Medan de åto, bad Njædel åldermannen skrifva ett bref till Kristine. Men som det icke fans någonting att skrifva med eller på i huset, kommo de öfver ens om, att åldermannen skulle skrifva hemma hos sig och läsa upp brefvet för Njædel.
»Men hvad skall det stå i det?»
»Ingenting om i dag,» svarade Njædel.
»Nej, nej, det kan då vara det samma, men —»
»Det skall stå, att hon inte skall vara ond på mig och inte heller vara orolig för mig; jag
