stisk sjömansdrägt. Det solbrynta ansigtet, omgifvet af rika
lockar, var manligt och öppet och hvilade på en kraftigt
bygd hals, som var bar, i det att en glänsande hvit och sid
skjortkrage låg utbredd öfver en behagsjukt knuten halsduk,
hvars breda snibbar fladdrade för vindens fläktar.
Han sjöng nu ej längre, utan gnolade, medan han beslog seglen. Då detta var gjordt, tog han fånglinan och skulle just till att hoppa i land, synbarligen, på den plats, som Amanda utvalt till sin älsklingsplats, då han plötsligt stannade, i det han blef varse Amanda.
Äfven han betogs liksom af förtrollning vid denna syn. Det förunderliga i att se en sådan skön varelse, så fantastiskt klädd, här på denna nakna klippa, var äfven egnadt att göra ett sälsamt intryck på honom. Var det en synvilla, ett gäckeri af de hafsandar, hvilkas spel han så ofta på skämt utmanat? Fans det verkligen hafsjungfrur, som togo gestalt, för att fängsla för deras behag emottagliga män?
Slutligen tog han mod till sig.
— Skön jungfru vid hafvets bryn, vare sig att ni är en drömbild af min lekande fantasi, eller en verklighet, förlåter ni mig, sade han, att jag tränger in här i eder fridsälla boning? Jag har aldrig förr vid mina besök här skådat er. Täcktes ni ursäkta den djerfve sångaren, som här brukar få sina goda napp och härifrån hemföra rikligt byte af rödbrunglänsande bergtorsk?
Förtrollningen, som hittils bundit Amanda, brast, och hon fann situationen lustig. Med fägnad hvilade hennes blickar på den vackre karlen, hvars öppna blick mötte hennes leende svarade hon:
— Främling, hvem ni än är, förlåter jag er, att ni bryter friden i min bostad. Ja, jag tillåter er, att fånga min torsk och uppmanar er att kasta hit fånglinan, om ni inte vill ha båten sönderskafvad.
Sångaren skrattade godt åt svaret och gaf linan åt Amanda, som fastgjorde den så godt hon kunde.
Han tog upp sina fiskdon och bjöd henne ned att i båten biträda honom i fångsten. Hon tog emot inbjudningen, och en timme flög snart undan i skämtsamt språk, under riklig fångst.
Då syntes i vattenspegeln på andra sidan om båten ett ansigte. De sqvalpande vågorna lekte med detsamma, så att det snart fick ett uttryck af vederstyggligt grin och försvann.
- (Forts.)
För Lördagsqvällen.
Arbetarens Hem.
- (Forts. från föreg. N:r.)
— Känner ni någonsin äregirighet? sporde Jakobson.
— Äregirighet? upprepade Anderson, liksom om han icke riktigt visste, hvad den andre mente.
— Ja, jag menar, svarade Jakobson, om ni inte någonsin känner lust till att komma i en bättre ställning än den, i hvilken ni nu befinner er?
— Jo, det gör jag visst, svarade Anderson ifrigt; Gud gifve, att min ställning en gång blefve bättre, ty så, som det nu är, för jag ett rent slaflif.
— Men, Anderson, det är inte nog med att hoppas, man måste hjelpa sig sjelf. Jag hade hoppats att redan nu kunna vara min egen herre, men min sjukdom under de båda sista vintrarne och min lilla flickas död ha satt mig långt på efterkälken. Nu arbetar jag på att afhjelpa min förlust, och om det fortfar att gå så som nu, så hoppas jag att om två år kunna börja för egen räkning. Tänker ni inte på något sådant, Anderson?
Anderson skakade på hufvudet.
— Det är bara drömmar, som det inte är värdt att tänka på, genmälte han.
— Nej, det är inte någon dröm, sade Jakobson, när man väl vill något på fullt alvar, så kan man äfven genomdrifva det. Jag antager, Anderson, att ni inte behöfver betala någon hyra?
— Jo, det behöfver jag visst, svarade Anderson. Gör då inte ni det?
— Nej, jag ingick redan för flera år sedan i en bygnadsförening och lade hvarje vecka upp något af min veckolön. Jag vann ett hus, kunde genast göra en ej ringa afbetalning, och fyra år efter vårt bröllop hade jag betalt huset.
— Ja, det är en annan sak, anmärkte Anderson, men min hustru och jag vi började vårt äktenskap med tomma händer. Jag tror, att jag aldrig blir husegare; ett hus kostar mycket penningar, och jag har redan många munnar att mätta.
— Men det oaktadt är det inte omöjligt, Anderson. Lägg upp litet i veckan af er arbetslön, och det bör ni kunna, ty ni har god förtjenst.
— Nej, det går inte, svarade Anderson, min hustru påstår altid, när jag om Lördagen ger henne penningar, att hon inte får tillräckligt för hushållet.
Men ni ger henne kanske inte hela er veckopenning.
Anderson rynkade pannan litet och hade den största lust att gå sin väg.
— Hon får likväl nästan hela min lön, sade han slutligen; jag behåller litet för mig sjelf, men när man arbetar strängt, bör man också ha litet penningar på fickan.
— Åhja, Anderson, om man behåller penningarne på fickan, är det nästan lika bra som att sätta dem på sparbanken. Ni samlar kanske ihop, för att en dag göra er hustru en liten öfverraskning?
— Inte det jag vet, svarade Anderson, nej, jag gömmer dem för min helsas skull.
Jakobson teg och väntade, tills Anderson åter började.
— Ser ni, sade han litet förlägen, jag är ej ibland dem, som aldeles afhålla sig ifrån att förtära bränvin; jag kan inte undvara det, när jag arbetar strängt.
— Har ni någonsin försökt, Anderson?
— Ja, en gång; jag smakade inte bränvin på tre da’r; men då kunde jag inte hålla ut längre.
— Tre dar! inföll Jakobson; det är ej något bevis. Har man en gång vant sig vid bränvin, så får man hålla ut flera veckor igenom, innan man helt och hållet vänjer sig af dermed. Men har man väl en gång vant sig af med att förtära bränvin, så skall man befinna sig bättre deraf. Nej, pröfva på i tre månader i stället för tre dagar, det skall vara en tillräckligt lång pröfvotid.
— Det kan jag inte, jag befinner mig inte väl, om jag inte emellanåt får mig en sup; den är aldeles nödvändig för mig, för att jag skall kunna upprätthålla krafterna.
— Ni misstager er, Anderson; bränvin endast skadar och gagnar icke. Men låtom oss se saken från en annan sida. Vi antaga, att ni för hvarje dag ger ut 25 öre till starka drycker.
— Ja, det kunna vi antaga, medgaf Anderson, som väl visste med sig, att det gick åt.
— Nå, fortfor Jakobson, 25 öre om dagen är 1 rdr 75 öre i veckan, när man räknar Söndagen med, och 1:75 i veckan göra 90 rdr om året. Tror ni inte, att om ni för hvarje år lade den summan afsides, ni nog en gång skulle kunna få er ett eget hus?
— Det är allt möjligt, sade Anderson litet förvirrad och räknade i hufvudet ut, att om man afsatte 50 öre om dagen i stället för 25 öre, så blef det en årlig besparing af 180 rdr, och tog man 75 öre, så fick man 270 rdr.
När han tänkte på denna summa, så kunde han nog förstå, att hans hustru måste arbeta ute, att hans barn derför voro smutsiga och oordentliga, att han icke hade råd att skaffa sig böcker till att läsa, till att pryda sitt hus eller till att plantera blommor i sin trädgård. Och likväl kunde man icke säga, att han var en fyllbult.
— Det är temligen säkert, tänkte han, att Jakobsons ha det riktigt bra; jag har ej träffat någon så lycklig som de. Om jag gjorde så som Jakobson, skulle jag också kunna ha mitt eget hus. 180 rdr om året är inte någon liten summa, det gör på tio år med ränta mer än 2,000 rdr. Och Jakobson, som inte super, har det bättre än jag! Gud vet, hvad min vän på “bolaget“ skall säga, då jag berättar honom, att jag inte mera tänker att taga mig supen.
— Ja, Jakobson, sade han högt; jag skall tänka på ert räkneexempel. Jag börjar verkligen tro, att det skulle vara möjligt att göra några förändringar der hemma, så att det blefve trefligare.
— Det är säkert, inföll Jakobson hastigt; men glöm inte, Anderson, att börja med er sjelf, och kom ihåg 25:öringen om dagen. Men det är sent, sade han, då han såg Anderson resa sig, låt oss nu säga hvarandra god natt.
Anderson tackade sina vänner och sade farväl. Då han kom till sitt hem, träffade han på tvenne af sina gossar, hvilka lågo på gatan och rotade i en grushög. Han ropade på dem, och de kommo fram till honom, något rädda som om de fruktade för att få förebråelser eller tillochmed stryk.
- (Forts.)
Från alla Länder.
Bra betaldt. Adelina Patti har till nästa vinter engagerats för tolf föreställningar å Italienska Operan mot 100,000 francs.
Rikedom och armod. Den bekante oljeprinsen Johnny Stehle i Pennsylvanien, som för c:a fem år sedan hade en förmögenhet af 3 millioner dollars, måste nu förtjena sitt bröd såsom kusk vid en kolvagn.
En dyr kyss. I Baltimore har en N. Siebert och hans hustru anklagat en viss John Leeson, derför att denne på ett våldsamt sätt kysst handen på Siecberts hustru. Juryn dömde honom att betala 2,000 dollars i skadesersättning till fru Siebert.
En tiggarehistoria. För några år sedan dog i Paris en gammal blind tiggare, i hvars bädd man fann 50,000 frcs. Trasmenniskan hade vältrat sig på guld. Han hade en hund, som brukade hålla den blindes mössa, i hvilken förbigående lade sina skärfvar. Dagen efter den blindes död stod hunden på det vanliga stället med mössan. Folk kastade penningar deri. Detta fortfor i flera dagar, då man slutligen följde hunden och fann honom nedlägga frukten af tiggeriet inne i en förfallen mur, der man upptäckte en liten summa, som hunden, följande sin gamle girige herres vanor, tiggt ihop, för att få gömma.
Filosofen Confutsii hufvudskål blef under Frankrikes-Englands stora krig mot Kina tagen af en engelsman. Skallen var infattad i guld och diamanter till ett värde af 25,000 frcs. Efter många öden har den hamnat hos en köpman, som slagit den i bitar, för att få värdet på guldet och diamanterna. — Lyckligtvis var Confutsius en stor filosof.
En klenod. Å Suveränernas Museum i Paris finnes en artikel, som mest af allt drager till sig uppmärksamheten. Det är en — toffel, som tillhört Marie Antoinette och föll af hennes fot, när hennes hufvudlösa kropp kastades ned från schavotten. Ett barn tog då upp toffeln, hvilken kom till en kongl. sinnad familj, som sorgfälligt bevarade den och nu lemnat den till Suveränernas Museum.
Tekniskt.
Att så borttaga bläckplumpar, att skriften derunder kan upptäckas. Ibland förekomma stora bläckplumpar i skrifter, hvilka fördölja något af vigt. För att få bort dem medelst en nyligen gjord uppfinning, bör man dock låta dem, sitta så länge som möjligt, emedan det är lättare, då de äro äldre. Man tecknar först hela bläckplumpen på en bit papper och kopierar allt, som ännu synes kring och inom densamma, eller möjligen skimrar igenom den. Derpå tager man den med bläckfläcken försedda skriften samt tvättar mycket försigtigt plumpen med en svag lösning af oxalsyra, medelst en pensel. På detta sätt borttvättas bläckplumpen lager för lager, tills slutligen skriften derunder börjar att komma fram. Nu upphör man, d. v. s. man tvättar icke längre med oxalsyrelösningen, emedan annars äfven sjelfva skriften skulle försvinna. Man tvättar snarare den till hälften eller delvis borttagna bläckplumpen med rent vatten och torkar skriften. Den forna skriften, som varit nedplumpad, synes nu tydligt.
Råttgift. Såsom ett godt gift mot råttor förordas calomel (qvicksilfverchloryr). 1 del calomel, 5 delar hvetemjöl, 1 del socker, 1/10 del ultramarin utställas såsom pulver i små skålar.
Rebus.
F F f F Arsenik
Lösning af Rebus i föreg. N:r är: Trestafviga ord.
P. S.
Franske utrikesministern har utfärdat en cirkulärdepesch, i hvilken han upplyser om, att Preussen redan i fjor började spekulera på den spanska tronkandidaturen, att det franska sändebudet i Berlin, Benedetti, då förklarade, att Frankrike aldrig skulle tillåta den och att Bismarck sade, att det aldrig kom i fråga. — Det har dock sedan visat sig komma i fråga, i trots af Frankrikes förklaring. — Vi kunde just tro, att den “store“ Bismarck spelat en intrig och att den preussiska politiken återigen ljugit. Hvem kan väl nu undra öfver, att Frankrike ej ville låta sig godtyckligt behandlas på sådant sätt?
Kyrko-Tidningar.
6:te Söndagen efter Trefaldighet predika:
I Domkyrkan: Skriftermål kl. 9 f. m., Kyrkoh. Hultbén. — Ottesången, D:r Ekman. — Högmessan, Domk.-Adj. Berglund. — Aftonsången v. Pastor Blidberg. — Nattvardsförhör nästa Torsdag kl. 6 e. m., Domk.-Adj. Berglund. — Veckopredikan nästa Fredag kl. 6 e. m., v. Pastor Fehrman. — I Hagakyrkan: Högmessa kl. 10 f. m., v. Pastor Fehrman. — I S:t Johannis kyrka: Högmessa kl. 4 e. m., Domk.-Adj. Berglund. — I Christina kyrka: Tysk Högmessa kl. 9 f. m., v. Komm. Grundell — Svensk Högmessa kl. 11 f. m., v. Komm. Grundell. — Nästa Fredag kl. 5 e. m. hålles Nattvardsförhör på svenska språket af v. Komm. Grundell. — I Garnisonskyrkan: Högmessa kl. 10 f. m., D:r Ekman. — I Fattighuskyrkan: Högmessa kl. 10 f. m., Kyrkoh. Hulthén. — I Carl Johans kyrka: Högmessa kl. 10 f. m., D:r Lindskog. — Altonsång kl. 4 e. m., Stud. Rexius. — Nattvardsförhör hålles nästa Onsdag kl. 5 e. m. af D:r Lindskog. — I Örgryte kyrka: Högmessa kl. 10 f. m., v. Pastor Blidberg. — I Hospitalskyrkan: Högmessa kl. 10 f.m., Hospitalspr. Benzer. — I S:t Birgittas kapell: Gudstjenst kl. 4 e m. — I S:t Josephs (Katolska) kyrka: Högmessa och predikan kl. 10 f. m.
Göteborgs Arbetareförenings Annonser.
God Musik utföres Söndags afton d. 23 Juli i Arbetareförenin- gens Sommarlokal.
De medlemmar, som tillhöra Grupperna N:o 16 A & B, som vilja deltaga i invigningsfesten för Standaret Lördagen d. 30 Juli i Sommarlokalen, torde hos sina Gruppföreståndare och på Föreningens Lässal hos Vaktmästare Mattsson uttaga biljetter härtill senast Fredags middag.
- B. A. LUNDBERG. C. HÄGG.
- Gruppföreståndare.
Stämpling af årskort. Föreningsmedlemmarne erinras om, att årskorten stämplas hvarje dag kl. 12—2 å lässalen mot uppvisande af behörigen qvitterad motbok. Endast nystämpladt årskort berättigar hädanefter medlem att begagna föreningens olika institutioner.
OBS. Nästkommande vecka är den sista under hvilken de ostämplade årskorten gälla.
- STYRELSEN.
Sångöfningarne för förberedande mans- och fruntimmersafdelningen taga åter sin början Söndagen d. 24 dennes; den förstnämnde kl. 8 f. m., den senare kl. 12 midd., och kunna de af föreningens medlemmar, som vilja begagna sig af sångundervisningen, då anmäla sig för vinnande af inträde i sångöfningarne.
Manskören torde sammanträda Torsdagen d. 28 d:s.
- Sångläraren.
Gruppsammanträden.
Gruppen n:o 39 kallas till sammanträde å Föreningens kontor Söndagen d. 31 Juli kl. 9 förm.; och uppmanas medlemmarne att sig mangrant infinna för öfverläggning om en för gruppen vigtig angelägenhet.
De frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut.
- AXEL KROOK.
Sjukkassans medlemmar kallas till sammankomst å Föreningens lässal Lördagen d. 30 Juli kl. 8 e. m., för att öfverlägga om en vigtig angelägenhet; och uppmanas medlemmarne att sig mangrant infinna.
- På Styrelsens vägnar:
- AXEL KROOK.
Biblioteket börjar sin utlåning, Tisdagen d. 2 Augusti kl. 6—9; och kommer sedan utlåningen att fortgå på vanliga dagar och tider.
- AXEL KROOK.
Almänt möte. Föreningens samtliga medlemmar kallas till ett almänt möte i Nya Exercishuset, Söndagen d. 31 Juli kl. 4 e. m., för att taga del af de deputerades redogörelser från Arbetaremötet i Stockholm.
- På Styrelsens vägnar:
- AXEL KROOK.
Föreningsbygnaden.
Medlemmar af styrelsen och föreningen, som vilja äfven utom föreningen medverka till befrämjande af aktieteckning till bildande af ett bolag för uppförande af ett Samlings- och Föreningshus åt Göteborgs Arbetareförening, kunna för detta ändamål uttaga teckningslistor å Föreningens kontor, hvilket hålles öppet hvarje söckendag kl. 12—1 e. m. Teckningen kommer att fortgå under Juni och Juli månader; och ombedas föreningsmedlemmarne att i detta fall nitiskt medverka.
- Å bygnadskomiterades vägnar:
- AXEL KROOK.
Diverse annonser.
En nykter, ordentlig och kunnig Tobaksspinnare kan få en god och varaktig kondition i annan stad. Reflekterande torde uppge adress i biljett till “Resande“ å Annonskontoret.
Kolportörer kunna få anställning, för försäljning af tidn. “Arbetaren“, om de anmäla sig å denna tidnings byrå.
- REDAKTIONEN.
