»Å, fru Edmonstone, denna enda!» utropade Guy. Jag har den att fordra af Laura.»
»Ja, denna enda, mamma», instämde Laura, och de försvunno, medan Philip stod kvar som i en dröm, tills hans faster bad honom gå och se efter, om vagnarna voro framme.
Lika tyst var han under hemfärden till Hollywell, hvarifrån han fortsatte direkt till Broadstone, medan Guy gick för att ta sig ett uppfriskande bad och de andra gingo till hvila, fastän solen stod högt på himmelen.
ÅTTONDE KAPITLET.
En kvalmig eftermiddag kort efter balen befann sig kapten Morville åter på väg till Hollywell.
Han gick till fots, oaktadt hettan, och hans steg påskyndades alltmer, ju närmare han kom sitt mål; det var, som om han jagats af en inre oro.
Alltsedan baldagen hade han plågats af tanken på Charles' skämt angående verserna. Det var honom omöjligt att få klart för sig, huruvida det legat något allvar under. Visserligen talade Guys stora ungdom emot saken, men i sitt djupt rotade misstroende till sin unge släkting kände han ett allt starkare obehag vid tanken på möjligheten af något tycke mellan Laura och honom.
Philip insåg, att det fanns mycket hos Guy, som kunde komma en ung flicka att fästa sig vid honom: han var behaglig, treflig och glad, vänlig mot alla och därtill musikalisk; hans börd och rikedom gåfvo honom ju en särskild fördel, och hur fritt fingo icke de unga umgås! Philip bäfvade för Laura. Hvem
