Hans tydliga fruktan för att väcka de andras uppmärksamhet gjorde henne på en gång rädd och varsam.
Herr Edmonstone var mycket glad att få träffa honom och förebrådde honom för att han betraktade sig som främmande, medan de yngre systrarna räknade efter, hur länge han varit osynlig.
»Vi mötte dig förstås en gång ute, när vi voro på svampplockning, men det var ingenting att tala om. Då var det ingen annan än Laura, som träffade dig.»
Laura lutade sig ned för att ge Hej en skorpa, och Philip kände, att han rodnade.
Herr Edmonstone fortsatte med att påyrka, att Philip skulle komma till Hollywell och stanna en hel vecka; han ville inte höra talas om afslag.
En vecka var otänkbart att få ledigt, sade Philip, men ett par dagar kunde väl gå för sig.
Amy lät förstå, att de hade middagsfrämmande på torsdagen; hon trodde Philip skulle vara glad att slippa undan sällskapet, men han valde strax just den dagen. Och när det sedan blef tal om att gå ut och gå, handlade han också i strid mot alla beräkningar. Fru Edmonstone och Charles skulle fara ut och åka, flickorna och Guy skulle promenera — men Philip beredde sig att följa herr Edmonstone ut att se på hvetet.
Laura förstod, att han icke vågade gå med henne och kanske bli iakttagen af de andra. Det visade, hur stort förtroende han hyste för henne, att han lämnade henne åt Guys sällskap, men hon var ledsen öfver att den forna friheten i deras umgänge nu skulle vara slut. Helst hade hon själf stannat hemma, men lady Eveleen var så yr och obetänksam, att fru Edmonstone icke gärna lät henne gå ut i herrsällskap, utan att den allvarsamma Laura var med.
