Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/138

Den här sidan har korrekturlästs
134
ARFVINGEN TILL REDCLYFFE.

gilla eller högakta; och sedan kan det vara svårt nog att komma ifrån dem.»

Guy blef röd igen, men han sade blott: »Det kan nog hända. God natt!»

Philip såg efter honom och undrade hvad det nu igen var, som retat Guy. Fru Brownlow var i alla fall en mycket olämplig person att bli intim med; däri hade han rätt, och det visste han.

Dagen därpå reste Philip och hans vän, och snart efteråt fick Laura sin algebra. Den kom helt öppet; fru Edmonstone och Charles trodde sig förstå, att Philip önskade afleda hennes tankar från honom själf, och båda tyckte det var en lika egendomlig som karakteristisk idé.

Lord Kilcoran och Eveleen reste äfven. Eveleen var mycket sorgsen vid afskedet, men hon tröstade sig med att Laura snart skulle komma efter och hjälpa henne med »allt möjligt bra och förståndigt».

»Ja», sade Charles, då han blef ensam med sin mor, »och ännu roligare hade det visst varit, om sir Guy Morville hade kommit med.»

»Det skulle inte passa så illa», menade hans mor. »Eveleen är en snäll flicka med goda anlag.»

»Anlag, ja — men blir det någonsin något af dem?»

»Å jo, om några år», hoppades fru Edmonstone, »och han är ju bara en pojke ännu, så båda två kunna ju utvecklas mycket.»

»Sant, min fru mor, men det återstår att se, huruvida det tycke för sir Guy, som lady Eveleen nu fattat, kan hålla stånd mot allt koketterande med unga irländare och latmanslifvet på Kilcoran.»

»Tyst, tyst, jag skäms för mitt dumma prat; glöm det så fort du kan, Charlie.»