om att slippa ifrån sin hustrus gnat och stränga öfvervakande och hoppats få roa sig på sitt eget sätt vid kapplöpningarna, hade motvilligt gått in därpå, ehuru han, som hon uttryckte sig, helst hade velat snåla in till och med på den lilla utgiften för att rädda barnets lif. Hon hade bevakat honom så noga hon kunde, men han hade stulit sig undan, och följderna hade Guy sett.
Om något kunde göra saken sämre, så var det, att Sebastian, efter det de skilts åt aftonen förut, hade gått tillbaka, försökt att reparera sina förluster men råkat ännu värre ut och druckit ännu mer, så att han, ungefär vid samma tid som Guy steg upp för att se till hvad som kunde göras för honom, hade kommit hem i ett tillstånd, som gjorde det tämligen osannolikt, att han skulle kunna visa sig, ifall hans hustru, såsom hon erbjöd sig, ropade på honom.
Guy föredrog vida att göra upp med henne, hvad man under dessa oförutsedda omständigheter borde företaga. Hon tycktes bli ledsen att höra, att fem hundra kronor var allt hvad han kunde hjälpa dem med; men hon var en kraftfull och rådig kvinna och såg sig utväg att med denna hjälp draga sig ur stundens förlägenhet. Det viktigaste var att hålla fordringsägarne i okunnighet om Dixons svaghet för vadhållning och spel; så länge det gick för sig, hoppades hon ännu. Dixon skulle dagen därpå fara till den stad, där konserterna skulle ges, och där skulle han vara under tillsyn af sina principaler, hvilka nog skulle öfvervaka honom och i hvilkas närhet han tog sig mera till vara.
Det slutade alltså med att Guy lämnade herr Edmonstones växel hos henne, sedan han för större säkerhets skull öfverflyttat den på den person, som
