Hon hade tämligen starkt färglagt hvad hon hört och sett och hade dessutom underlåtit att nämna, att hon lyssnat sig till det, så att det föreföll, som om Guy, medveten om hennes närvaro, rasat mot hennes bror och farbror på det mest hänsynslösa sätt. Det lät verkligen mycket illa, på detta vis framställdt.
Detta grep herr Edmonstone djupt. Han var i synnerhet mycket ömtålig om sitt anseende för godt omdöme och urskillning, och att Guy, som visat honom så mycken aktning och tillgifvenhet, som af honom bemötts med oföränderlig godhet och mottagits som barn i huset, skulle uttrycka sig så om honom, det sårade honom djupt. Han yttrade att börja med icke ett ord, tömde blott hastigt sitt vinglas och sade slutligen: »Det skulle jag aldrig ha kunnat tro.»
Därmed var det slut på all hans fördragsamhet, och det blef svårt för Philip att få honom att skrifva ett så pass sansadt bref som det följande, hvilket afslutades bortåt midnatt, innan herrarne skildes åt.
»Sir Guy Morville!
Då ni nekar mig det förtroende jag haft rätt att fordra, då ni undandrager er den förklaring, jag begärt, och tillåter er att uttrycka er på så hänsynslöst sätt om mig och de mina, har jag allt skäl att förmoda, att ni icke önskar stå på samma fot vid Hollywell som hittills. Såsom er förmyndare kommer jag alltfort att anse mig skyldig att noggrant öfvervaka ert uppförande och om möjligt rädda er från den olycksaliga väg, hvarpå ni slagit in; men all annan förbindelse mellan er och detta hus måste hädanefter vara slut.
Er ridhäst skickas i morgon till Redelyffe.
Högaktningsfullt
C. Edmonstone.»
