»Klockan slår sex — då måste de snart vara här. Ack, den som finge gå ner ändå! Men mamma har sagt, att jag får vänta tills efter middagen.»
»Och när du då kommer in, så slå ihop händerna och ropa: ’En sådan kaja!’»
»Nej, Charlie, jag har lofvat mamma, att du inte skall få narra mig till någon odygd mera.»
»Svara bara för dig själf en annan gång», rådde Charles.
»Men Amy har också sagt, att jag inte får bråka, för naturligtvis är sir Guy ledsen, så han vill vara i fred. Och när Amy säger åt mig att vara stilla, så är det allt riktigt allvar.»
»Det är nog sant», sade Charles skrattande.
»Hur tror du, att du kommer att tycka om sir Guy?»
»Det skall jag säga», sade Charles i allvarlig ton, när jag får se, om han benar sitt hår till höger eller vänster.»
»Philip har benan till vänster.»
»Då har sir Guy säkert sin till höger.»
»Är det inte någon ryslig historia om de där Redclyffarne?» sade Charlotte. »Ingen vill berätta mig något.»
»Bered dig …»
»Å, Charlie! Berätta!»
»Har du någonsin hört talas om en släktfejd?»
»Jag har läst om sådant i Skottlands historia. De hatade och slogo ihjäl hvarandra i oändlighet. En lät sin fiendes barn äta ur grishon, och en annan högg af honom hufvudet.»
»Samme man?»
»Nej, af sin fiende, och satte det på matbordet med en bit bröd i munnen.»