stället för mig, skulle ni aldrig behöfva läxa upp honom.»
»Gud bevare oss» sade Markham hastigt. »Jag vet, att han och jag inte länge skulle rymmas på samma plats.»
»Ni har inte berättat mig något om den nye pastorn. Hur kommer ni öfverens med honom?»
»Åtminstone inte bättre, sedan kapten Morville var här», svarade Markham och grep sig oförtöfvadt an med att räkna upp en mängd små tvisteämnen, om hvilka han uppehöll en ständig strid, i den fasta tro att han stod på husbondens bästa.
Den förre prästen hade varit en stillsam, gammaldags man, mycket snäll men alls icke verksam, och han hade låtit allt gå i den gamla sömniga lunken, hvarvid Markham blifvit van och hvilken han trodde vara det enda rätta. Pastor Ashford däremot var en energisk människa, som önskade göra sitt yttersta för sin församling, och hvadhelst han gjorde var en nagel i ögat på Markham, från den dagliga morgonbönen i kyrkan till hans förmaningar mot söndagsarbete. Markham satte sig med all makt emot dessa nyheter», och när kapten Morville kom och å herr Edmonstones vägnar gaf pastorn rätt, gjorde detta blott den gamle förvaltaren ännu fastare besluten att icke ge med sig en enda tum. Han brummade hvar gång Guy var hågad att tro, att pastorn kunde ha rätten på sin sida, och kom fram med något nytt klagomål. Den stora konflikten gällde för närvarande skolan. Godset hade en liten egen skola, hvilken hölls af en gumma i en liten stuga i fiskarbyn tämligen långt ifrån kyrkan, och pastorn hade nu kastat sina blickar på ett hus i den öfre delen af byn, som låg så nära kyrkan, att det skulle passa att ha söndags-
