»Har pappa varit hos honom?»
»Ja, han bad om det, hvilket han aldrig förr har gjort, och nu läser Amabel i bibeln för honom hvar dag. Säkert är, att det är mycket mer med de där unga Edmonstonarne, än vi förr vågade hoppas.»
»Och berätta mig nu om sir Guy. Hvarför kommer han inte hem, såsom vanligt?»
»Det vet jag inte rätt. Herr Edmonstone är mycket ond öfver något, som han lär ha sagt om sin förmyndare, och misstänker honom för att ha slarfvat i S:t Mildreds; men jag är inte alls säker på att inte alltsammans är inbillning af herr Edmonstone.»
»Hvar är han?»
»På Redclyffe. Jag har fått ett bref från honom, som jag tänker besvara i kväll. Jag tänker berätta om det för Edmonstones, för jag kan aldrig tro, att han, ifall han gjort sig skyldig till något ondt, skulle sysselsätta sig med sådana planer.»
Därmed gaf han Mary brefvet.
»Nej, för all del!» utropade Mary, i det hon läste. »Han kan bestämdt inte ha varit med om något ondt. Hvad jag beundrar och sätter värde på honom! Så ledsamt, att det här missförståndet har uppstått! Jag tyckte förra sommaren, att de voro så lyckliga allesammans.»
»Antingen detta eller Charles' sjukdom har kastat en skugga öfver hela familjen. Båda flickorna äro mycket allvarsammare.»
»Amy också?» sade Mary hastigt.
»Jag tycker det. Åtminstone tyckte jag inte, att hon ljusnade upp så mycket, som jag hade tänkt mig, när brodern blef bättre. Hon ser ut, som om hon hade suttit för träget i sjukrummet, och ändå är hon mycket ute och promenerar.»
