ständig skildring af den unge baronetens behjärtade uppförande. Ett par dagar efteråt fick Guy vid hemkomsten från en ridt till Coombe Prior lord Thorndales visitkort, och Arnaud berättade, att lorden särskildt frågat, hur länge sir Guy stannade i trakten, hvarjämte han varit ute på klippbranten och låtit visa sig vraket.
Markham fäste stor vikt äfven vid detta besök och började vidlyftigt orda om lordens inflytande och om huru Moorworth eller till och med grefskapet borde representeras i parlamentet. Så fort Guy uppfattade hvad han menade, utbrast han: »Å, allt det där måtte väl inte komma öfver mig redan! Innan jag kan sköta Todd och Coombe Prior, duger jag bestämdt inte att sköta land och rike.»
Några dagar senare fann han på bordet ett bref, hvars yttre han studerade liksom för att leka med sin egen nyfikenhet. Poststämpeln var Easthill, och det hade ett visst tycke af Hollywell, men stilen var ingendera af herrarnes, och slängen på y'et var heller inte lik fru Edmonstones. Det var till och med så likt Amabels egen stil, att han kände en sprittning därvid. Slutligen öppnade han det och fann inuti en stil, som han icke kunde misstaga sig på, nämligen Charles', men mycket mer ojämn och behäftad med plumpar än vanligt:
»Käre G.!
Jag borde inte göra det här, men jag vill; jag har tyranniserat Charlotte och sålunda fått materialierna. Skrif och tala utförligt om för mig om ditt 'behjärtade uppförande'. Jag såg det först i A:s ansikte. Det har verkat ofantligt godt för dig hos pappa. Skrifver mer, så fort jag orkar. Nu går det inte. C. M. E.»
