»Mamma också!» suckade den stackars Laura, medan modern fortfor: »Detta är minst sagdt blind, egensinnig fördom — jag skulle aldrig ha trott honom i stånd till sådant.»
Brefvet lästes i tur och ordning af alla — med bitande anmärkningar af Charles, af Amy under tystnad och först sedan Guy särskildt bedt henne göra det och slutligen af Laura, som undrade på allas orättvisa.
Det var dateradt i den irländska staden Cork, där Philips regemente för närvarande befann sig.
Han började med att tacka för farbroderns meddelande men sade sig undra på, att denna förklaring på hemligheten ansågs tillfyllestgörande. Såvidt han förstod, var det ju ännu icke klart, hvad de aderton tusen varit afsedda till. Han ville icke tro, att Guy skulle ha varit i komplott med sin morbror, men det var icke omöjligt, att Dixon tagit skulden på sig för att rädda systersonen; och att Guy alltjämt »i smyg» — som han uttryckte sig — umgåtts med denne morbror ökade snarare än minskade sannolikheten för att allt icke var som sig borde. Att förbindelsen skulle afbrytas med ens var ju ej att begära, men hvarför icke sätta Guy på prof så pass länge, som tills han uppnått den ålder, hans farfar bestämt för egendomens tillträdande? Hans karaktär såväl som fastheten af hans tycke för Amabel kunde då pröfvas, och skulle han icke stå profvet, hade herr Edmonstone räddat sitt barn från ett lif af olycka.
»Min mening beträffande honom», skref han till slut, »har aldrig ändrats. Han är modig och ädelsinnad, har ett varmt hjärta och goda impulser samt ett synnerligen behagligt sätt, så att han lätt vinner människors tillgifvenhet; men å andra sidan är han
