bror var en mycket begåfvad och hygglig ung man, och Philip hade särskildt fäst sig vid honom. Han rådde nu lord Kilcoran att försöka få denne unge man till informator för sina söner och behålla dem kvar i hemmet.
Då Philip personligen var tillstädes för att ge goda råd, hände det sällan, att någon undandrog sig att följa dem; och så gick det äfven nu.
Det bref, hvari Philip med stolt lugn afslog inbjudningen, tillönskade Guy och Amabel lycka och redogjorde för sina närmaste planer, mottogs vid Hollywell med mycket blandade känslor.
Fru Edmonstone, hennes man, Charles och Charlotte voro mest nöjda med att han icke kom, då han icke kunde göra det gärna, men Guy blef mycket ledsen, och Amy blef det för hans skull. För Laura var det en ny bitter missräkning; hon hade hoppats så mycket!
Guy måste återvända till Oxford för att taga sin examen, och sedan måste han till Redclyffe för att ordna litet för framtiden. Amy bad honom låta allt vara som det var; det var så tråkigt, då gamla hem vändes upp och ned för nykomlingars skull, och hon ville helst se det så, som han varit van vid det.
Han smålog och sade, att det bara skulle göras beboeligt. Hon måste ha ett eget hvardagsrum, och angående möbleringen där skulle han rådfråga fru Ashford; ett piano skulle han själf välja. Stora salongen stod i samma skick som på hans farmors tid, den var nog bra som den var, och en blomsterträdgård skulle de anlägga gemensamt. Mycket kunde icke hinna göras, ty fast de icke ville tala därom för att icke göra herr Edmonstone ledsen, ämnade de fara direkt hem efter bröllopet.
