Alltså reste Guy till Oxford, och i sitt andra bref därifrån tillkännagaf han, att examen gått tämligen bra. Från annat håll kom det emellertid fram till Edmonstones, att man ansåg det vara skada, att han icke försökt få högre betyg, ty det skulle nog lyckats honom.
På Redclyffe rådde naturligtvis stor uppståndelse med anledning af underättelsen om sir Guys förestående giftermål. Markham var mycket viktig, sedan han fått brefvet därom, och kunde icke hitta på något annat att brumma öfver än att pojken var bra ung och sade att det var tur, att det inte var värre.
Då Guy själf kom hem, hälsades han naturligtvis af alla med hjärtliga lyckönskningar. Markham måste med låtsad motvilja gå in på att komma till bröllopet, i tysthet mycket smickrad af att Guy och hans fästmö verkligen ville ha honom med; men hvad det angick, att de unga nygifta ville komma hem direkt efteråt, så förklarade han bestämdt, att det var otänkbart. Allting behöfde nymålas, och taket behöfde repareras med största grundlighet.
Guy blef helt förskräckt och undersökte själf de öfre regionerna med det resultat, att han måste ge Markham rätt; det behöfdes en genomgående reparation, och den skulle säkert inte kunna hinna bli afslutad förrän till hösten.
Under de fjorton dagar, Guy tillbragte hemma, hade han fullt upp att göra. Först kom byggmästaren med sina kostnadsförslag, så kom Markham med sina papper, och så skulle man beställa de nya möblerna. I den saken måste Guy begära råd af fru Ashford, förde henne upp till herrgården och bad henne vara så snäll och hjälpa honom tänka ut hvad som behöfdes och sedan se till inredningen. Han visade henne
