»Nej, det här står jag inte ut med», sade han. »Hvar är originalet?»
Det hämtades genast. Philip slog upp den vackra berättelsen om pater Cristoforo, den fromme kapucinermunken, hvilken i ungdomen i hastigt mod dödat en man samt blifvit orsaken till sin trogne tjänares död och sedan gör bot därför lifvet igenom med att tjäna de fattiga och förtryckta i ödmjukhet och frivillig fattigdom. Han började öfversätta den på ett flytande språk och i så väl valda ordalag, att till och med Charles’ bitande klander måste tystna.
Guy, som först sett mulen ut, blef snart djupt intresserad; hans panna ljusnade, och då Philip kom till det ställe, där det berättas, huru Cristoforo ödmjukade sig, erhöll tillgift och mottog »förlåtelsens bröd», stodo hans ögon fulla af tårar.
Alla förenade sig om att bedja Philip fortsätta, och under omväxlande läsning och samtal förflöt förmiddagen angenämt för alla.
Vid andra frukosten bad herr Edmonstone Philip komma till Hollywell på ett par dagar, och Philip tackade och bad att få komma veckan därpå.
»Jag skall be Thorndale skjutsa mig hit, om ni vilja bjuda honom på middag», sade han.
»Med största nöje», sade hans farbror. »Vi ha just talat om att bjuda honom hit en dag, var det inte så, mamma?»
»Tack», sade Philip; »att få vara här riktigt i hvardagslag är det roligaste han vet.» Han såg på sin faster och lade särskild tonvikt på orden »i hvardagslag».
I detsamma sades det till om, att sir Guys ridhäst var kommen och stod vid trappan.
