»Utmärkt», sade Amy. »Charlie är betydligt bättre, han har varit ute mycket och har till och med flera gånger varit med borta på middag.»
»Det gläder mig att höra.»
»Du vet kanske, att han fortfarande förbättrats efter den här sista svåra sjukdomen.»
»Det skulle förvåna dig, om du finge se, huru mycket rörligare han är», sade Guy, »och hur mycket bättre han kan reda sig ensam.»
»Kan han stödja på foten nu?»
»Nej», sade Amy, »det kan man ej hoppas på, men han är i allmänhet friskare och sofver och äter mera.»
»Jag har alltid tänkt, att han skulle må bättre, ifall han rörde sig litet mer.»
Amabel kände sig förtretad, ty hon trodde, att om Charles blott orkade, rörde han nog på sig; dessutom tyckte hon, att Philip hade något att förebrå sig för olyckshändelsen i trappan. Hon svarade icke, och Guy frågade, hvad Philip haft för sig i dag.
»Jag har promenerat öfver berget från Como. Reser ni alltid så här utan bagage?»
»Å nej» sade Guy; »vi ha våra saker dels i Varenna, dels på hotellet hos Arnaud.»
»Ni ha alltså Arnaud med er?»
»Ja, och Anne Trower», sade Amy, ty hennes kammarjungfru var en flicka från Stylehurst, som länge tjänat vid Hollywell. »Hon blef högst belåten öfver att höra, att vi skulle träffa kapten Morville.»
»Vi ha roligt åt att tänka på hur hon och Arnaud ha det, sade Guy. »De gjorde bekantskap ett par dagar före vårt bröllop, och efter den dagen ha de haft en ständig tête-à-tête, hvilket först måtte ha varit ganska lustigt.»
