Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/404

Den här sidan har korrekturlästs
400
ARFVINGEN TILL REDCLYFFE.

»Om du inte har det, så har någon annan det så mycket mer. Hvad säger du om, att han började ge mig en lektion i hur jag skulle uppföra mig mot dig?»

»Tyckte han, att det var mycket behöfligt?»

»Det vet jag inte, för jag kunde naturligtvis inte låta honom hålla på.»

Guy skrattade så godt åt föreställningen, att hon kunde behöfva lära sig att skicka sig som hans hustru, att han icke hann bli förargad öfver näsvisheten, och han narrade äfven henne att skratta genom att påstå, att det skett bara af gammal vana.




TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.

Omkring tre veckor hade förgått efter mötet i Bellagio, då sir Guy och lady Morville på väg från Venedig ankommo till Vicenza. Medan de sutto vid sin frukost där, kom Arnaud in och sade:

»Det var väl, att herrskapet ändrade sig med afseende på resan genom Valtelina i kapten Morvilles sällskap.»

»Hur så? Har du hört något om honom?»

»Jag fruktar, att han har fått lida för sin oförvägenhet. Jag har just fått veta, att en engelsman med samma namn som ni ligger svårt sjuk i Recoara.»

»Hvar, sade du?»

»La badia di Recoara. Det är en brunnsort uppe i bergstrakten norr ut, dit vicenzaborna resa om somrarna för att få frisk luft, men de ha rest därifrån allesammans i går och i förrgår af rädsla för smitta.»