icke, så vet du, att det blir mycket lätt att ordna penningsaken, hvad som än må hända.»
TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.
Första underrättelsen om Philips sjukdom kom till Hollywell en dag vid frukosten och bekantgjordes af Charles med följande ord:
»Se så, har han inte gått sta' och gjort det!»
»Hvad? Hvem? Guy?»
»Philip har gått och fått någon riktigt elakartad feber där i något malariahål! Han yrar och allt möjligt, och naturligtvis måste de här förståndiga, snälla människorna resa till honom och ta hand om honom som ett litet nätt intermezzo under sin bröllopsresa.»
Lauras röst var den enda, som icke lät höra sig i den kör af frågor, som följde. Hon satt där kall och stel och riktigt slukade hvarje svar, som träffade henne som ett dödligt hugg, medan hon maskinmässigt fortsatte med sin frukost.
När hon hört allt, som fanns att höra, skyndade hon till sitt rum, men det började bli outhärdligt att icke röna deltagande af någon. Om Amabel hade varit hemma, hade hon måst tala om alltihop. Nu hade hon ingen, och det var förfärligt att lida så ensam; Hennes käraste — hela hennes glädje — låg där dödssjuk, kanske döende, och alla omkring henne talade om honom, som hon tyckte, med likgiltighet — klandrade honom för hans envishet och sade, att han själf ådragit sig det — det var så hon kunde bli tokig. Hon frambesvor hans bild för sig, sjuk och lidande, tänkte med fasa på Guys oerfarenhet och saknaden
