»Nej, nej, inga personligheter», protesterade Laura. »Jag har tänkt föreslå ordet 'lycka'. Definitionerna skrifvas på papperslappar, blandas och läsas upp.»
Denna lek pågick mer än en timme med mycket lif. Det var svårt att afgöra, hvem som bidrog mest till munterheten, Maurice, Charles eller Guy, hvilken sistnämnde nu deltog af hjärtans lust.
Då kvällen led till slut, stodo Mary Ross och Amy kvar vid bordet och samlade ihop papperslapparna, medan de kommo öfverens om, att det hade varit riktigt roligt.
»Somliga voro så karakteristiska», sade Amy, »såsom Maurices definition på lycka: ’Gatgruff i Dublin’.»
»Men somliga var det verklig mening i», sade Mary. »Om det inte är ogrannlaga, skulle jag vilja veta hvems den här var, också en definition på lycka.»
»Jaså den», sade Amy: »’Skymtar af en bättre värld, blott för snart försvunna eller förverkade’. Jag trodde den var Philips, men det är Guys stil. Så sorgligt! Jag skulle inte vilja tycka så. Och han, som var så munter hela tiden! Det här är också hans, ser jag, om rikedomen: ’Ett anförtrodt gods, för hvilket vandraren bär ansvar’.»
Om en stund närmade sig Guy och bad att få gömma en definition, hvilken gjort särskildt intryck på honom. Den gällde ordet »småsaker» och lydde så här:
»Väsen små
på vingar små
bära till himmeln själar små.»
»Å, det var bara ett citat», sade Amy, som skrifvit detta.
Laura och Philip hjälptes åt att lägga undan några böcker.
