TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
Några dagar senare hade Philip med mycket arbete lyckats få ihop ett bref till sin farbror, hvari han än en gång bad honom förlåta hans oförsvarliga beteende mot Laura men på samma gång sade, att hans känslor för henne voro oförändrade och skulle så förbli, hvarför han bönföll, att farbrodern skulle öfverse med det förflutna och ge honom hopp för framtiden.
Det dröjde mer än en vecka, innan något svar kom, och då var det från Amabel.
Hon började med att säga, att pappa icke besvarade brefvet, emedan han tyckte, att det var bättre att talas vid än att skrifva, och emedan de alla hoppades, att Philip skulle vara kry nog att komma till Hollywell till hennes lilla dotters dop för att stå fadder åt henne mot syster Laura. Flickan var frisk och duktig och skulle heta Mary Verena — det senare till minne af Guys gamla favoritberättelse »Sintram».
Slutligen bad hon honom besöka fröken Wellwood och betala kvartalsafgiften för lilla Marianne, hvilket Philip också gjorde, sig till stor glädje, då han på nytt fick höra godt om Guy.
Åtta dagar senare befann sig Philip ändtligen vid Hollywell. Ingen fanns i salongen, när han kom in; alla voro ute utom lady Morville, ty man hade icke väntat honom förrän med ett senare tåg.
Det gamla rummet, där han haft så många angenäma stunder! Bara han icke öfverallt hade spårat den där fula skuggan, som legat öfver hela hans lif!
Allt var sig likt: Charlies soffa och lilla bord, sykorgarna på stora bordet, tidningen viken på herr
