vara att fortfara med allt, som sir Guy hade påbörjat. Fru Ashford å sin sida blef mycket rörd af hvad James Thorndale berättade om Morvilles sorg öfver sir Guys död, hans svåra sjukdom, hans nedslagenhet och hans motvilja mot att besöka sin egendom.
Kort efteråt var Philip i London, där han, så mycket man kunde se så strax i början, hade all utsikt att så utmärka sig, som någonsin Margaret eller Laura kunde ha drömt om. Laura fruktade blott, att han öfveransträngde sig, i all synnerhet som han nu första tiden icke hade så mycket kontanta medel att röra sig med utan hyrde en ganska enkel bostad, icke höll någon ridhäst och icke deltog i societetslifvet; men hon blef mycket lugnad, då han kom till Hollywell: på ett par dagars besök vid pingsttiden. Han hade visserligen hvarken fått hull eller färg igen, men han föreföll alldeles frisk, var vid bättre mod och lifligt intresserad af politiken.
Det skulle ha varit godt och väl allting denna sommar, om inte Amabel, såsom Philip redan första dagen märkte, hade sett mindre kry ut än vid lilla Marys dop. Hon hade strax efteråt ansträngt både kropp och själ för mycket och hade alltsedan varit icke precis sjuk men trött och betryckt — mer nedslagen än någonsin förut, ur stånd att se på blommor eller höra musik och synbart lidande af återkomsten af den årstid, då hon haft sin stora lycka — af det varma solskenet, de ljusa kvällarna och näktergalarnas sånger. Hon blef trött af minsta ansträngning, och det var, som om hon icke hade kunnat intressera sig för något annat än sitt barn och en ung änka nere i byn, som låg för döden i lungsot; och fast hon var villig att göra allt hvad man bad henne om, skedde det på ett matt och vemodigt sätt, som om
