Philip skulle dagen därpå återvända till Broadstone, och fru Edmonstone och Guy skjutsade honom dit i ponnyvagnen. Guy skulle aflägga ett besök hos herr Lascelles, sin blifvande lärare, och fru Edmonstone skulle göra uppköp. Senare tog hon Guy med sig på visit till öfverstinnan Deane.
De unga i Edmonstoneska familjen påstodo, att oo mamma och öfverstinnan aldrig samspråkade om annat än löjtnant Morvilles förträfflighet, och det var åtminstone denna gång sant. Öfverstinnan, som var en godhjärtad gammal dam, var mycket stolt öfver löjtnant Morville såsom en heder för regementet, och hon hade åtskilligt att förtälja om hans goda omdöme, hans varmhjärtenhet, hans takt och goda inflytande på kamraterna. Fru Edmonstone hörde på med strålande ögon, och Guy såg icke mindre hänförd ut.
Sedan fru Edmonstone på hemvägen fått höra, att Guy fått löfte om lektioner två gånger i veckan och skulle börja nästa måndag, sade hon:
»Du har brådtom.»
»Jag har ingen tid att förlora. Jag har haft för trefligt hos er och behöfver någonting, som håller styr på mig — något riktigt svårt och tråkigt», sade han och slog med piskan, som om han velat begagna den, ifall intet annat funnits till hands.
»För trefligt hos oss, stillsamma människor! Men jag förstår dig, det är första gången du varit i en större familj, där det alltid är lifligare än för en gosse utan syskon.»
»Icke är det ert fel; felet ligger hos mig själf, som låter allting rycka mig med», sade han ifrigt.
»Allting kan ju bli en frestelse», sade hon, »men om frestelsen är förenad med en plikt, såsom nu att lefva bland oss och vara vänlig och sällskaplig, måste
