den bekämpas inifrån. Du kan icke heller afsäga dig din ställning i samhället, därför att den medför frestelser. Det vore feghet och brist på förtröstan på den, som har gifvit dig din plats i lifvet. Han ger tillfälle till själfförsakelse på hvarje plats och i hvarje verksamhet. Det nöje, som icke är förenadt med någon plikt, är det som bör försakas, om vi se, att det vill locka oss vilse.»
»Jag förstår det nu», sade Guy. »Den här läsningen kommer så lämpligt och är just hvad jag behöfver för att motväga allt det roliga.»
Samtalet kom småningom in på Philip.
»Ju mer jag hör om honom, dess mer förvånad blir jag», sade Guy. »Så roligt det var att höra det där, som öfverstinnan berättade!»
»Hon tycker mycket om honom.»
»Att tillvinna sig så mycken vänskap och aktning af alldeles främmande! Allt som man hör om honom är värdt beundran. — Ni skrattar åt mig?»
»Bara åt din hänförelse.»
»Det är egentligen underligt, att jag inte är mera hänförd», sade Guy. »Det beror väl på hans lugna och förståndiga sätt, att man inte mer betraktar honom som en hjälte.»
»Stackars Philip, han har genomgått en svår missräkning, som gjort honom sluten och något senfärdig, när det gäller att skänka sitt förtroende. Det gällde hans äldsta syster, Margaret, hvilken varit hans närmaste vän och förtrogna sedan den tidigaste barndomen. Hur han såg upp till henne! Hon var honom i mors ställe. Det var mycket för hennes skull han uppoffrade sina framtidsutsikter, så att det gamla hemmet vid Stylehurst skulle kunna bibehållas för hennes och Fannys räkning. Så blef då Fanny
