sjuk, och Margaret gjorde bekantskap med doktor Henley, med hvilken hon efter Fannys död gifte sig. Ingen kunde just säga något emot giftermålet; doktor Henley har stor praktik, är ansedd för att vara skicklig och har förmögenhet, men han är alls icke någon fin karl; dessutom mycket äldre än hon, och — hvad värre är — han är så godt som utan all religion. Man skulle aldrig ha kunnat tro, att Margaret Morville skulle ha velat gifta sig för yttre fördelars skull.»
»Hvad sade Philip?»
»Han gjorde henne de lifligaste föreställningar, men man kan lätt förstå, att det icke skulle göra någon verkan — han var ju bara nitton, hon tjugusju år, och hon var mycket bestämd till lynnet. Det tog honom mycket hårdt, just som han förlorat den andra systern, som verkligen var så älsklig; och han har aldrig varit sig riktigt lik sedan, tycker jag.»
»Hvad han skall vara glad att ha er, som kan trösta honom!»
»Philip? Nej, han har aldrig visat sina innersta känslor för någon annan än Margaret, och nu är han mera sluten än någonsin förr.
»Det var snällt af er att berätta mig detta», sade Guy. »Nu tror jag, att jag skall förstå honom bättre. Å, det är förskräckligt, när man får veta, att någon, som man håller af, inte är — eller har varit — allt hvad man trott. Stackars Philip!
