FEMTE KAPITLET.
Man fick snart veta, hvad herr Lascelles tyckte om sin nye elev. Sir Guy hade ganska lätt för sig, sade han, och rätt goda kunskaper i allmänhet, men i latinet funnos betänkliga luckor, och såväl där som i matematiken var hans vetande ytligt och osäkert. Han hade aldrig fått lära sig arbeta på samma sätt som andra pojkar, och han skulle komma att behöfva mycken flit och stor ihärdighet för att bli jämngod med vida klenare begåfvade ynglingar, hvilka åtnjutit undervisning i en skola.
Herr Lascelles sade detta genast till Guy; men som han icke yttrade något, som kastade skugga på farfadern eller den afhållne läraren, tog Guy det med lugn och frågade endast, huru många timmar om dagen han borde läsa.
»Tre», sade herr Lascelles med tanke på den unge mannens ovana vid stillasittande; men då han påminde sig hur mycket som fattades, rättade han sig: »hellre fyra — till och med fem, om det ginge för sig.»
»Då skall det bli fyra», sade Guy beslutsamt, »och fem med, om jag kan komma ut med det.»
Han uppbjöd hela sin viljekraft för att åstadkomma dessa fyra timmars läsning. Han fördelade dem på tiden före och efter frukosten och arbetade strängt ända tills en stund före lunchen, då han kom in till Charles för att läsa högt för honom ur Philips estetiska afhandlingar på latin. Och nu först märktes det, att Charles så fullkomligt upphört att be-
