om och tittade på henne, nickade åt dem och sade: 'Tack för artigheten'.»
»Ack, om jag hade hört det! utropade Laura.
»Hörde du, när hon berättade, att hon rökte cigarr?»
Alla ropade högt till.
»Naturligtvis svarade Maurice med att berätta en historia om ett fruntimmer, som hade sitt cigarretui hängande vid skärpet och alltid tog sig en cigarr, när hon hade dansat mycket.»
Guy blef afbruten af tillkännagifvandet, att hästen var framme, och gick genast för att rida till Broadstone att få sin lektion.
Vid hemkomsten kom han raka vägen in i salongen, där fru Edmonstone höll på att läsa högt för Charles, och sade hastigt:
»Jag berättade galet. Hon sade bara, att hon hade rökt en cigarr.»
I detsamma märkte han, att han afbröt läsningen och tillade: »Jag ber så mycket om ursäkt!» samt försvann.
Dagen därpå, när han kom hem från en enslig skridskofärd, fann han ungdomen i sallongen, där Charles höll på att undfägna fröknarna Harper med historien om fru Brownlows rökning.
Han föll hastigt in:
»Jag sade ju, att hon bara hade rökt en cigarr.»
»Ja, hon försökte med en, och sedan beredde hon sig att rekvirera cigarrer från Havanna.»
»Charlie, jag talade ju om sedan, att jag inte hade sagt precis som det var.»
»Om det inte var efter bokstafven, så var det i alla fall sant», sade Charles, förtretad öfver att bli störd i sitt nöje för stunden.
