Herr Edmonstone fick nu den idéen, att Guy behöfde en särskild jakthäst; Philip hörde talas om en, som fanns till salu och som alla måste beundra, när de väl sett den, till och med William, hvilken att börja med förklarat, att det kunde finnas så många fel på en häst, att ingen kunde räkna dem.
Philip, som skulle förmedla köpet, kom till Hollywell på middag för att få villkoren bestämda. Guy var idel eld och lågor, och de tre herrarne talade så länge om hästar, att Charles somnade; hans mor tog en bok, och de båda äldre flickorna samspråkade sakta och hemlighetsfullt, tills Philip frågade hvad de voro så upptagna utaf.
»Det var en historia om ett dödsvarsel, som Eveleen de Courcy har berättat oss», sade Laura.
Jag tycker inte om att berätta spökhistorier för folk, som inte tror på dem», hviskade Amy till sin syster.
»Tror du på dem?» frågade Philip och såg henne i ögonen.
»Se så, ingen får plåga Amy», sade Laura. »Säg hellre, om du skrattar åt oss för att vi tycka, att somliga saker äro oförklarliga.»
»Visst inte.»
»Den allmänna tron kunde väl inte bestå, om det icke funnes någon grund för den», sade Guy.
»Jaha, du är väl den bäst underrättade af oss», sade Philip.
»Jag tänkte inte på det», sade Laura; »lustigt nog ha vi aldrig frågat dig efter spöket på Redclyffe.»
»Du ser ut, som om du hade sett det själf, sade Philip.
