3
själsverksamhet, i och för hvilken Skönhet gifves, yttrar sig mera såsom ett mottagande af Skönt, än såsom ett frambringande deraf, fortfar den att äga ett mått af productif kraft, på hvilket all möjlighet af ästhetiska intryck grundar sig. Ty det Sköna återspeglar sig icke blott i hvarje handling, genom hvilken dess förnimmelse af sitt tillvara erhåller någon ny form att erfara sig i, utan jemväl i sitt blotta rena sjelf-förnimmande såsom sådant, ej- ilande framom de former som redan förefinnas.
Tillämpningen häraf på allt hyad vi benämna känsla och tycke för det Vackra, Skönhetssinne, Smak, är lätt. Skola inom Konstens verld nya skönhets former uppstå, så förutsätta de visserligen, att det Sköna — eller Lifvet i sin egenskap af skönt — skall i en menniskosjäl antaga den fulla individualitet, hvari det blifver denna själs Genius, eller den från naturdrift till personlig sjelfständighet upphöjda formbildnings-kraft, som vi kalla Snille. Men individuationen till en sådan Genius kan stanna inom en knappare omgränsning, och ändöck vara af en skönhet-skådande (och således jemväl i sig sjelf skön) beskaffenhet; detta inträffar der, hvar vi tycka oss finna Smak utan Snille. I de fullkomligaste ästhetiska personligheter äro Snille och Smak alltid förenade; ty Smak är den ästhetiska känslan af Lifvets sanningar, — i
