Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/11

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
3
SONETTER.

HAMMARSMEDEN.

Det glödgas re’n. I eldens varma flöden
Det hårda jernet vekna skall omsider,
Och, en gång mjukt, det härdas, hvad det lider,
Att segt bestå ett lif af tunga öden.

Se’n skall det formas. Än ett svärd åt döden
Och än åt hoppet jag ett ankar smider. —
Hör vattnets fors, som jättehjulet vrider!
Se smältan hur hon rinner öfver glöden!

Må andra leka och må andra sjunga:
Må, vid en lampas sken, i yppig kammar
De makligt sig på mjuka dynor gunga;

Jag väljer elden der han renast flammar,
Jag älskar ej det lätta, men det tunga,
Och lyssnar helst till dånet af min hammar.