Gick du en qväll i månens sken
Bland kyrkogårdens träd allen,
Du dröjde vid en kulle grön
Med stilla bön,
Och tänkte: döden sjelf är skön
Vid Söderfors!
Men träd med morgonsolen opp
En dag i tornets ljusa topp,
Och blicka fri kring dal och flod!
Känn, hur ditt blod
Får jernets kraft och örnens mod
Vid Söderfors!
Flyt stolt, flyt glad, du kungaelf!
I djupet snart dig störta sjelf!
Den blomsterbädd blir dig för trång;
Men flyg, min sång,
Och vittna, att jag var en gång
Vid Söderfors.
Ett tjusande poëm är Baldersnäs,
En dikt, som mäktig skaparkraft förråder:
Hvad yppiga, hvad sköna episoder
Emellan blåa vatten, höga gräs!
Du ser Armidas ö i verkligheten,
Du ser den landfast. — När i hvar minut
Den dikten blir mer skön, du ropar ut
Förtjust och lycklig: heder åt poëten!
