Den här sidan har korrekturlästs
Nu sjunger ej om kungar jag,
Men om en bonde, van vid plogen,
Och van vid elfvens hammarslag
Och yxans raska hugg i skogen.
I stugan, täckt af fjällets snö,
Emellan skog och berg och sjö,
Der bor, som fordom, Peter Persson.
Hans far, det var en hedersman,
Om alla vittnesbörd ej ljuga.
Det var för ingen godt minsann
Att komma något vid hans stuga.
Sin egen mur, för den han stod,
Men öppen, ärlig, vänfast, god,
Så var den gamle Peter Persson.
Sin torfva vände han med kraft,
Bröt, trotsande, naturens hinder,
Och ur hans ådror helsans saft
Sken fram igenom bruna kinder.
Hans hjerta i hans öga brann:
Hell dig, du frie danneman,
Hell dig, du gamle Peter Persson!
