Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/157

Den här sidan har korrekturlästs

Stå opp, föryngrad, ur din graf,
Du rätte gamle! Tag tillbaka
Ditt arf! Sväng yxan! — Fria haf
Som förr din stugas dörr bevaka.
Än står hon täckt af fjällets snö:
Gladt skola berg och skog och sjö
Dig helsa, gamle Peter Persson!

Och endrägt blommar opp på nytt,
Och kornets skörd i vinden gungar.
Föraktet blir till häpnad bytt
För lejonet och för dess ungar.
Af bifall och af undran då
Ett sorl skall genom verlden gå:
”Än lefver gamle Peter Persson.”