Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/170

Och han sopar straxt den bort med vingen, —
Hvar är flaggan? Ack! der syns ju ingen;
Hvar är skeppet med de höga segel,
Med sin ungdom, ”alla man på däck?”

Fråga vinden, som dess dukar fyllde,
Fråga aftonrodnan, som förgyllde
Med sin purpur nyss dess masters topp!
Sök på ytan, — men blott skum der flyter,
Vredgad störtsjö sig mot störtsjö bryter.
Hvad du söker hafva glupska makter,
Djupets makter, spårlöst slukat opp.

Hafvet lägger sig till dyning sakta.
Se ej dit! du kan det ej betrakta:
Hemska bilder har den bistra sjö.
Se ej, hur på vrak, af stormen drifvet,
Dina kära brottas än om lifvet,
Brottas länge, tömma sina krafter,
Sjunka ned i djupets svalg — och dö!

Se ej dessa hufvun der, som ränna
Än en gång ur vågen opp, och känna
I ett stumt farväl hvarann igen;
Och, när plankan brister, der de hänga,
Hör ej dessa ångestrop, som tränga
Skärande igenom vågens slöjor,
Afskedsbudskap ifrån vän till vän!