Ty säg, om ej alla vi känne
Hur genom de grenarna trenne
Till ådrorna strömmar en saft
Af helsa och ungdom och kraft.
Vårt band nu ej tiden kan lossa:
Skall våldet med klubban det krossa?
Vi svara ett dundrande nej,
Vid Thor och vid Odin och Frey.
Se, högarne grönska derute!
Nu tätt till hvarann vi oss slute
Och svärja vår framtid en ed
Vid solen, som glömmer gå ned. —
Välkomna från sunnan och vester
J kära, J firade gäster!
Välkomna till vänskapens tjäll
Från ö och från lund och från fjäll!
Välkomna till Uppsveaslätten!
Här blomstrar än Ynglingaätten,
Och Fyris har ännu en våg
För jublande vikingatåg.
Nu sannas den gyldene sägen,
Som Havamal gömde, att vägen
Är gen till en vän, till en bror,
Hur långt än i fjerran han bor.
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/201
Den här sidan har korrekturlästs
