Den här sidan har korrekturlästs
217
MÖTET PÅ ODINS HÖG.
Men på en fjällspets, dit ej någon dristar
Att stiga opp, i aftondaggens bad
Se! än står häfdernas gudinna glad
Och med sin griffel uti hällen ristar.
Der glöder, lik en slocknad vådeld, matt
Tyrannens runa, höljd af mord och fasa;
Men omkring namn, som Sturarne och Vasa,
En stjernkrans brinner uti minnets natt.
