Än suckar likna dessa ljud,
Än måla de begärens storm,
Än stiga de till himlens Gud
I tempelhymners form.
Från sabat mater hvilket språng
Af toner ned till älskarns drill,
Till gondolierens ömma sång,
När hafvet sofver still!
Så sväfva toner, färger, ord
Och bilder för Italia själ;
Och hvart hon ser, åt haf, åt jord,
Hon känner allt så väl.
Allt lefver, allt för henne står
Föryngradt. — Men, i en minut,
Hvad prakt, hvad under, ögat slår!
Är drömmen än ej slut?
Der glänser murad marmorstad,
Der strålar rikt kupolers topp,
Der skimrar luftig kolonnad,
Som drömmen nu byggt opp.
Der öppnar Pantheon sin rund,
Och Petri dôme tändt sina bloss;
Der thronar stolt på seklers grund
Theatrarnas koloss.
Ur skyn palatser stiga ner,
Jordfästa sig kring Tiberns ström. —
Monn’ det år verklighet hon ser,
Italia, monn’ en dröm?
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/248
Den här sidan har korrekturlästs
240
ITALIA.
