Försonta ser jag eld och vatten,
Ty solen ned i hafvet går,
Och redan står den svarta Natten
Med stjernjuveler i sitt hår.
Den purpur, som i vestern glöder,
Försvinner med ett andedrag;
Det fins ej afton här i söder,
En blink! — och det är natt från dag.
Slut ögat till! Nyss såg du solen;
Slå ögat opp! — det månen är.
Som en oktobernatt vid polen,
Så lång är sommarnatten här.
I norden blott en dröm, en villa,
Hon leker skymning en minut;
Men här i södern blir hon stilla
Och sofver sina timmar ut.
Den halft förbrända jorden svalar
Sin kind i blomsterdaggens bad,
Och mellan löfven näktergalar
Slå upp sin längtans serenad;
Men öfver Medelhafvets yta,
Som speglar stjernan i dess gång,
Vid fackelsken gondoler flyta
Med skämt, guitarrklang och med sång.
