Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
19
SONETTER.
PETRARCA I VAUCLUSE.
Här, skild från verlden, jag mitt hem utkorar
I ”slutna dalen”, invid Sorgas källa,
Som ur sin urna låter vågor välla
Mer ymniga än mina egna tårar.
Här intet oskönt mina ögon sårar,
Ej öfver ondskan skall min harm här svälla:
Här vill jag frossa, som de evigt sälla,
I sköna tankar och i nya vårar.
Min skatt, min seger och mitt hopp är friden,
Min frihet? den, att vara evigt fången,
Likt fågeln, som blir qvar i öppna buren.
Mitt sällskap? böcker från den gyllne tiden;
Min allmakt? Kärleken; min glädje? Sången;
Min tanke? Laura, och min tröst? Naturen.
