Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/277

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
269
PÅ HAFVET.

Mitt hjerta, som ditt,
Haft solsken och stormar, har älskat och stridt.
Nu sakta åt söder mig vagga!
Dit visar min flagga.

Och när jag min håg
Derute har mättat, mig låna din våg
Ånyo! — Låt hem mig bära
Till stranden, den kära!

Der flyger en and;
Han flyger mot norden, han flyger åt land.
Han hinner väl fram innan qvällen,
Till insjön vid fjällen.

Der slår dig ner,
Luftseglare lilla! — Re’n syns du ej mer.
Tag med dig, tag med under vingen
En helsning! — Glöm ingen!

Der ilar en flock
Flyttfåglar, — de styra mot hemmet, de ock.
O, helsen till fädernejorden,
Till våren i norden!