Den här sidan har korrekturlästs
Der speglar sig i sjöars våg
En mellan alper sluten verld,
Det skönsta land, som solen såg
Uppå sin vida färd:
Jag känner stolt, att också jag
Fick i det landet fostrad bli,
Jag tackar Gud, att der en dag
Jag föddes Schweizare och fri.
I bergets friska flod jag sam
Som barn, — och purpurstänkta skyn
Och hvita gletscher, hvita lamm,
Det var min första syn.
På fjället se’n med munter sång
Jag lopp, — såg molnen dra förbi,
Och der, i kapp med vattensprång,
Jag växte Schweizare och fri.
Såg jag en stenget springa, föll
Han för min båges säkra skott:
Ett bråddjup, som mig återhöll,
Var då en lek mig blott.
Att valla gafs mig se’n en hjord,
Jag lärde nu att herde bli
Och mer och mer förstå de ord:
Att vara Schweizare och fri.
