Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
48
GALLERI I SONETTER.
XI.
En blekgul afund målar sig i färgen
Hos nattens drottning, när, vid solens sida,
Den höges fall hon lurande ses bida
Att sjelf i ståt få skina öfver bergen.
Jag på min broders värja var blott ergen,
Som gnager hvad den kan på stål och slida:
Hat var mitt vapen, nät mitt sätt att strida,
Och i det nätet jätten föll för dvergen.
Men åt den make, som mig gafs af slumpen,
Jag skattat all mitt hjertas jungfruhonung,
Och på sin hemgift kom ej han att tappa:
Som man och furste var han lika lumpen,
Men honom dock jag klädde ut till konung,
Och Fredrikshall var till hans thron en trappa.
