Hvem är den höge der i kämparingen,
Som med sin tjuskraft fängslar alla så?
Mer tapper och mer mensklig fins der ingen, —
O känner du ej mannen ifrån Pau,
Den ädle riddarn? — Ryktet ju förkunnar
Hans lof, hans bragders pris, alltre’n med tusen munnar.
Om honom böljorna i Rhen ju hviska
Ett ord, som hörs af stränderna vid Po;
Och Fleurus, Rednitz, Altorf och Gradisca,
De kunna dig hans hjeltenamn förtro;
Och äfven Ulm och Austerlitz det hörde,
När öfver Mährens fält han segrens åskvagn körde.
Ej skyr hans segerspann för andra hinder,
Än fläckarna af fåfängt gjutet blod:
Som fiende han sårar, men förbinder
De sårade med vännens ädelmod.
Blott våldets härar för hans klinga vike!
Men aldrig hans triumf har trampat på en like.
Spörj dessa folk, de tyska som de wälska,
Om ej hans bild är dyrkad allestäds,
Om man ej tvingas att den milde älska
På samma gång man för den starke räds!
Spörj krigets fångar, tagna af hans värja,
Som kyssa sina band och honom kärlek svärja!
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/69
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
