Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/88

Jag bygger det af ler, jag kläder
På tusen sätt dess golf och vägg:
Jag väljer mossa, gräs och fjäder,
Att mjukt der blir för mina ägg.

Jag bygger det inunder åsen
Af menskors tak: der är mig bäst.
Jag vaktar hyddan, vaktar låsen,
Och lockar trefnaden som gäst.

Om höns och dufvor tar jag vården,
Ty öga fins ej skarpt som mitt:
När höken kretsar öfver gården,
Då hvisslar jag: zifit, zifit.

Och de förstå min vink, och dölja
Sig fort i buren och i byn:
Jag skyndar röfvarn att förfölja
Och jagar honom uppåt skyn.

Så är jag sedd i hemmet gerna,
Man stör mig ej det minsta grand,
Och månget korn och mången kärna
Man bjuder mig med gifmild hand.

Men jag försmår all tyngre föda,
Min fladdrar öfver vattnen skygg;
Jag har min bergning utan möda
Af dagens sländor, qvällens mygg.