Den här sidan har korrekturlästs
Ty kom och räkna mina slag,
Om du vill veta dina år;
Och tärna du, som ensam går!
Hur länge? det vet jag.
Men lägg blott märke till, härnäst,
Ifrån hvad håll du hör min röst;
Ty vet: från östan kommer tröst,
Från vestan är det bäst.
Och gal jag ifrån norr en gång,
Då kommer sorg, då kommer nöd,
Men ifrån söder kommer död. —
Förstår du nu min sång?
Så gack då ut från hem och kök
Till skogens dunge! Spörj mig fri!
Och jag vill bjuda till att bli
För dig en östangök.
När ängen är af majregn ljum,
Då vill jag svara på ditt snack;
Men hinner höet i sin stack,
Då är jag redan stum.
Det är mitt straff för otack, rönt
Af dem mig fostrat i sitt bo,
Dem jag för ömhet, vård och tro
Så grymt, så illa lönt.
