Inåt land, inåt land
Är för qvaft mig att lefva, jag drar mig åt strand.
Åt hafvet, det vida, mitt öga vill blicka,
Dess brus vill jag höra, dess luft vill jag dricka.
Invid vågornas sång
Är en stenhäll mig nog, och ett läger af tång.
Jag lemnar en pösande bädd åt de rika,
Min egen är hård och är sorgfri tillika.
Till den sydliga jord
Stod än aldrig min håg, jag är kustvakt i nord.
Jag håller mig helst invid Ishafvets kanter
Och Kattegats holmgård med stupande branter.
Blott i skär och på ö
Vill jag bygga och bo, vill jag lefva och dö.
Ej jorden mig har någon föda att räcka,
Men hafsfrun mig matar med mussla och snäcka.
Dyker hungrig jag ner,
O hvad slott af koraller och perlor jag ser!
Så delar af dygnet jag in hvarje timma
Att simmande flyga och flygande simma.
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/99
Den här sidan har korrekturlästs
