Sida:B E Hildebrand, Minnespenningar öfver enskilda (1860).djvu/44

Den här sidan har korrekturlästs

26


Fråns. VENTURI TELA TONANTIS. En flygande örn med Jupiters blixt i klorna. I afskärn.: armis victr. carolo x praelatis, varsovia fortiter defense. ob. 1657.

Diam 1014 lin. (7 storl.). Grav. af G. A. Enegren. (St. på K. Myntet.) Slagen af Svenska Akademien 1826. — K. Mk. o. B-n i silfver.

Gr. Wittenberg hade med ära tjent under hela trettioåriga kriget och deltagit i de flesta störee fältslagen. När Pohlska kriget börjades 1655, sändes han förut med en liten här. Hvar han drog fram, gick förskräckelsen för honom; fienden flydde eller underkastade sig. Sedan Konung Carl Gustaf sjelf anländt och fullbordat eröfringen af Pohlska riket, anförtroddes Warschau åt Gr. Wittenberg, som efter ett långvarigt försvar mot en mångdubbelt starkare fiende slutligen måste kapitulera, men på hedrande vilkor. Icke desto mindre togs han mot tro och lofven tillfånga och fördes till Zamoisk, der han följande året afled.




JOHAN OXENSTIERNA.

Grefve, Född d. 24 Juni 1611. Riksråd och Riks-Kansliråd; Riksmarskalk; Lagman i Upland; President i Wismarska Tribunalet; Kansler vid Greifswalds Universitet. Död i Wismar d. 5 Dec. 1657.

Åts. IOH. OXENSTIERNA AXEL. FIL. S. R. M. SVEC. SEN. & AD TR. PAC. VN. LEG. PL. PRDI. (- - - Axelii filius Sacræ Regiæ Majestatis Sveciæ Senator et ad Tractatus pacis universalis Legatus plenipotentiarius primarius). Bröstbilden, h. s., i prydlig drägt med spetskrage. — Under axeln: v. — Nederst: c. pr. s. c. m.

Fråns. PAX OPTIMA RERVM. Grefve Oxenstiernas vapensköld med fyra fält kring hjertvapnet, under en greflig krona. 1 afskärn.: nat. 1601. den. 1657.

Diam. 14 lin. (11 storl.). Grav, af G. W. Vestner i Nürnberg för en af honom, med kejserligt privilegium, i början af 1700-talet utgifven serie af minnespenningar öfver Fullmäktiga vid Westfaliska fredsslutet (Se ofvanf. pag. 22). Födelseåret är oriktigt angifvet 1601 i st. f. 1611. Sällsynt. — K. Mk. o. B-n i silfver.

{{m|Gr. Johan Oxenstierna egnade sig först åt krigstjenst, i hast befordrad till Öfverste; men fadren, Rikskansleren, drog honom in på