8
Det andliga skall andligt dömas och det estetiska estetiskt. Jag har därför icke anlagt synpunkten moral eller religion vid bedömandet av de Fem Raderna, utan endast Estetik, begreppen om det sköna, smakfulla, spirituella, känsliga. Men för att vara samvetsgrann vill jag anställa ett kontroll-experiment och avtrycka de Fem Raderna som prosa:
»Jag längtar hem sen åtta långa år. I själva sömnen har jag längtan känt. Jag längtar hem. Jag längtar var jag går — men ej till människor. Jag längtar marken, jag läng: tar stenarna, där barn jag lekt.»
Detta är ju ett pigbrev, eller en temasvenska; innehåll saknas, poetisk form saknas, och följaktligen är det bosch.
Vilka beundra detta bosch då? De, som hoppas bli beundrade tillbaka (syndikatsidén), de, som äro så klena i huvudet, att de låta inbilla sig vad som helst, och slutligen de — som icke våga annat.
Man kommer vid läsningen av ovanstående lätt nog att minnas sagan om Kejsarens nya kläder, och man kan förstå det smärtfyllda raseri, som den Strindbergska attacken uppväckt i motståndslägret. Tyvärr har Strindberg, med den böjelse för visionär fördjupning och förstoring, som är honom egen, på ett par punkter gått till överdrifter vid bedömandet av sina motståndare, och naturligtvis har man i det angripna lägret skyndat sig att ta fasta på dessa överdrifter och söka inbilla allmänheten, att dessa hetsiga yttranden vore vad Strindberg hade att andraga i sak. Rekorden i förvanskning härvidlag ha slagits
