18
Resan hem, Fru Ester Bruce, En uppfostrare, Före giftermålet, Vägen till livet, ej heller den märkliga essayn över »Materialismen i skönlitteraturen», eller den vackra samlingen »Tolke og Seere» ha kunnat avlocka Levertin ett erkännande ord; dessa verk tigas i hjäl. Först när på senhösten 1897 den intressanta, men på vissa punkter angripbara essayboken »Kåserier i mystik» ser dagen, finner Levertin det opportunt att bryta tystnaden, och för att få ett riktigt fast grepp för sin kritik sammankopplar han, fullkomligt godtyckligt och utan någon som helst inre anledning, Ola Hanssons mystiska kåserier med fru Laura Marholms bok »Till kvinnans psykologi» och börjar sin dubbelrecension med följande nobla ingress:
Det är icke herr och fru Ola Hansson, man bör välja till sällskap, om man håller på god ton som ett första villkor även för rent andlig bekantskap. Det finns en gammal bok, som i Tyskland ägt en långvarig auktoritet, Knigges »Över umgänget med människor»; det behövdes i våra dagar en ny Knigge, »Över umgänget med idéer», över den finkänslighet i uppfattning och ord, med vilken även tankar böra behandlas av människor med anspråk på förfining. Det vore en andlig (!) sedelära, av vilken Ola Hansson och fru Laura Marholm behövde läsa sitt kapitel om morgonen, innan de slogo sig ned vid skrivborden. Känslans gratie och uttryckets urbanitet hava nog ofta varit sällsynta ting i tysk litteratur, men något mer av
