40
styckena i målet. Det synes för övrigt ingalunda osannolikt att Levertin i känslan av att icke blott bevaka sina egna utan också och kanske i ännu högre grad sina vänners intressen, gått längre i hänsynslöshet än vad han annars skulle gjort.
Härmed må nu vara huru som helst, klart ar emellertid, att det i det föregående uttalade klandret endast gäller kritikern Levertin i hans förhållande till tre namngivna författare. Att denne kritiker gent emot sina motståndare skulle varit den samvetsömme riddersman, vartill man nu på många håll vill göra honom, framgår ej av hans hållning emot Strindberg och Ola Hansson; men av allt att döma har han varit hänsynsfull och nobel emot sina vänner, och det är ju vackert så. Med Levertins person och moral i övrigt ha dessa rader ingenting att skaffa.
⁎
Däremot skall jag i detta samband ägna några
raders uppmärksamhet åt den kultur som Levertin
representerar. Förhållandet är ju det att Levertin
icke blott i sin kritik av Strindberg utan
överhuvudtaget uppträder som den store kulturkritikern
och vill gälla som typen för den förfinade
nutidsmänniskan, vilken för att begagna Lever-