54
Tieck. Men härvidlag är det den inre växten, icke den yttre elegansen, som är avgörande, och Levertins svaghet ligger just däri, att han ej kan hålla dessa ting i sär, utan ständigt förblandar falsk vara och äkta, parvenyskap och aristokrati, jargon och språk.
Inte ens på det område, där man tycker han borde vara säker och hemmastadd, nämligen det estetiska, kan han undgå att blamera sig så snart han inlåter sig på teoretiska resonemang. I inledningen till essayn över Heidenstam avhandlar Levertin frågan om poesiens egentliga uppgift, och efter att ha omtalat, att »det finns de som anse, att ingenting övergår att blodfullt och levande i vers och prosa återgiva natur och verklighet», yttrar han sin egen mening om saken på följande sätt:
Troligen kan deras smak aldrig överensstämma med de andras, vilka anse poesiens egentliga uppgift vara att belysa vad Geijer med ett ofta citerat ord kallat »det, som sker i det som synes ske», styrande regler, okända relationer, hemlighetsfulla impulser, tankens och ordets inbördes ironi, känslornas och stämningarnas flora.
Där har då läsaren klart besked. Poesiens egentliga uppgift är att belysa styrande regler, okända relationer, hemlighetsfulla impulser, tankens och ordets inbördes ironi! Och märk så
